Dessa människor...
Förlåt för detta inlägg, men måste skriva känslorna någonstans!
Fan vad jag hatar mina så kallade vänner i klassen! Visst vi har inte den godaste relationen! Men jag är sån! Det tar ett tag för mig att kunna öppna mig och skratta med riktigt skratt!!
Jag har väl vetat om att ni inte tycker om mig. Men jag har inte gjort något fel!! Kanske är jag bara lite väl tyst ibland, men ni tar inte heller instiativ att prata med mig! Det är alltid jag!
Men om ni så gärna önskar bli av med mig, så kan ni väl säga det istället för att jag följer efter er och får en tro i att ni tycker om mig! Men nej!
.
.
.
Idag blev jag riktigt sårad av er... Som om ni verkligen slängde den där dissen rakt i ansiktet på mig!
Fan vad jag hatar er!
Men ni ska få som ni vill, från och med i morgon kommer jag att börja umgås med de andra i klassen! Men tänk hur enkelt det hade blivit om ni inte sagt något! istället för att slänga det i ansiktet på mig! Då hade ni inte behövt ha mig efter er!
Självklart så skulle jag även bli sårad om ni sa rent ut att ni inte vill ha med mig, men då skulle jag också bett om en förklaring, för jag har liksom inte gjort något mot er!
Det här gör ondare...
Nu ska jag gå hem, sätta på min musik och totalt ignorera att ni finns! (musiken får mig alltid på gott humör >.<)
